Kungerud: juli 2013

tisdag 30 juli 2013

Dagens arbete

Dagen började med kaffe och fortsatte i rasande fart. Ut och klippte en gräsmatta, in och satte en bröddeg, ut och klippte den andra gräsmattan medan degen jäste och sen in och göra tekakor. Det blev ca 120 stycken. Det ska väl räcka över nästa vecka och lite till hoppas jag. Ikväll har jag målat och Ingemar och Freddan har grejat med huset. Rivit lite och spikat lite. Snart är det klart för panelen. Catrin har gjort en kladdkaka och kokar kaffe, så snart blir det fika.

måndag 29 juli 2013

River

Vi tog ner förtältet idag. Nu gäller det att komma ihåg hur man sätter upp det igen, för det blir nog tidigast nästa år.

Tomater

Tomaterna är vildvuxna, minst sagt, men många blir det och nu börjar de mogna.

Den förlorade katten

Ja, nu har hon kommit hem och äter som en häst.

Katter

Vi har fyra katter, varav en av dem varit borta i ca två veckor. Det är inte ovanligt att katter är på tur när det är sommar, men man är ju inte desto mindre orolig att det hänt något för det. Vi väntar och ser vad som händer.

Ingemar har satt upp en kattlucka så att katterna kan komma och gå lite som de själva vill. Som tur är kan vi stänga dörren dit så de inte kommer in i köket och resten av huset, eftersom de inte riktigt har koll på vad som är lämpligt att ta med sig in. Jag vill ju att de helst inte tar med sig något, men där är vi inte helt överens.

Sorkar är sådant som jag inte uppskattar inne i huset, men katterna tar gärna med sig dessa varelser in för att äta upp. När en katt äter sork äter den inte upp gallan, utan låter den ligga kvar till mig att trampa på. Det värsta är ändå när de ätit för mycket. Då spyr de upp eländet... inomhus

Så nu får Ingemar snällt sätta för kattluckan igen. För det här tycker jag inte om. Givetvis kommer kattena att få komma in, men på det gamla hederliga sättet genom dörren eller fönstret och kontroll.

söndag 28 juli 2013

Det började som en skakning på nedre däck

Ja, så var det, men vi befann oss på M/S Dalslandia på väg ut från kajen i Bengtsfors. Vi fick blodad tand för slussning när vi var i Håverud och tittade från kanten förra fredagen och ville prova på att slussa själva. Eftersom vi inte har någon egen båt så passade det bra att åka kanalbåt. Vi hade intalat Micke o Maria vad spännande det är med slussning, så de ville också åka kanalbåt. Vi bokade biljetter till lördagen den 27 juli och åkte till Bengtsfors. Där hoppade vi på kanalbåten Dalslandia och åkte ner till Håverud. Det är 16 slussar och en väldig massa meter i höjdskillnad nedför. Det var med stor spänning som vi gled in i den första slussen. Den hade det fantasifulla namnet 20-19. Vi slussades sakta men säkert ner genom Dalslands kanal. Kapten hade tre killar till hjälp. Två av dem var garvade matroser, medan den tredje ännu bara såg och lärde. De kunde sitt jobb.

Vår chaufför och tillika, för dagen, "reseledare" Micke hade god kontroll på kapten och fick därigenom god kunskap om båtens prestanda och tekniska utrustning (bogpropellrar och av kapten önskan om akterkamera). Vid slussning var båtens frigång på babords respektive styrbords sida ca 5cm. Trots att vår "reseledare" pladdrade mycket uppe på bryggan, så lyckades ändå vår kapten ta oss genom slussar och akvedukten på ett säkert och stilfullt sätt, mycket tack vare de duktiga matroserna.

Vi hade beställt lunch på båten, vilket bestod av fläsknoisette, potatis och champinjonsås. Det smakade mycket gott. Sjön suger som bekant. Efter att vi ätit var det inte långt till vi var framme i Håverud, som var båtens slutdestination. Det var väldigt roligt att slussas nerför akvedukt och slussar i Håverud. Det som slog mig var att det gick mycket fortare att åka genom slussarna än att se på från kanten. Det där är givetvis en sanning med modifikation. Inte sjutton kan det gå fortare bara för att man är på vattnet. Fast det kändes så.

När vi väl var framme i Håverud så åt vi glass innan vi gick till tåget som tog oss tillbaka till Bengtsfors. Dagen har varit otroligt avslappnande. Det är ju liksom ingen ide att stressa upp sig. Man kommer liksom ingen vart. Man kan bara åka med. Vi avslutade dagen i vårt förtält med att summera dagen.

Vädret såg inte så lovande ut. I veckan hade yr hotat med regn och dunder. När vi åkte mot Bengtsfors såg det inte ut att bli sol i varje fall. Ju längre ner vi kom i kanalen, desto bättre blev vädret, om man bortser från den lilla regnskur som kom strax efter Billingsfors. När vi kom fram till Bengtsfors var det både sol och vansinnigt varmt. Jo, vi hade tur med vädret.